Man kan bli bättre än bäst
Ibland undrar jag vad som kommer bli av mig? Jag undrar hur mitt liv kommer att bli och den tanken skrämmer mig rejält. Jag har sagt "jag ska bli det, nej jag ska bli det" och sådär, jag ändrar alltid mig pga att jag tappat suget.. I högstadiet var jag ett mvg barn - nu en medelmåtta. Jag har tappat tron på att skolan ger dig bra jobb, visst gör den det men jag tror inte på att allt slit & plugg kommer löna sig. För vissa gör det det men för andra inte. Finns folk som sliter rumpan av sig i skolan och sen kommer inte in på den linjen de vill fast de har 20,0. Eller så kommer de in men får inte jobb i slutändan... Då undrar man var det värt allt?
Absolut att om man inte pluggar och gör bra ifrån sig att man inte kommer långt då men samtidigt anser jag att det bästa sättet är att jobba sig upp.
Jag är rädd för framtiden, jag har ingen som helt aning om vad jag vill bli... Ingen alls! Och då undrar jag vad händer med mig? Jag har levt med mina föräldrar och fått allt jag pekat på. Jag fick mitt första jobb som fjorton år och har jobbat sen dess. Jag gillar att vara självständig och inte be mina föräldrar om pengar. Jag gillar att ha mina och känna att jag inte är beroende av någon!
Jag vill i framtiden lyckas som egen företagare. Men sen vad för egen företagare jag vill vara, vad jag vill ha för eget företag är en annan sak.
Jag tror på mig själv, självklart så tappar man tron ibland när folk klankar ner på en eller "krossar" en drömmar om framtidsplaner som man har.
Men jag är en sån som kämpar, och som inte ger upp bara sådär. Jag är en sån som vill, lyckas jag inte första gången ja då lyckas jag kanske andra gången?
Jag har ändå ganska mycket andra i min ålder inte har, och jag har gjort och gått igenom mycket andra inte har.
Jag har sen barnsben haft drömmar om att jag ska bli något "stort", och med stort menar jag inte världskänd utan då menar jag att vara på ett högre plan i affärslivet.
Jag har haft de drömmarna sen liten, har de fortfarande och jag tror faktiskt att jag en dag kommer att lyckas. Jag är en sådan person som verkligen strävar efter lite bättre. Bra duger inte för mig, jag nöjer mig inte med vad som helst... Jag tänker "man kan alltid bli bättre". Jag kämpar & kämpar.
Nu är jag bra & jag ska bli bäst. Jag tror på att jag kommer att lyckas i livet. Jag tror på drömmar. Och jag ger inte upp. Jag inväntar studenten bara sen får vi se var jag hamnar!
Absolut att om man inte pluggar och gör bra ifrån sig att man inte kommer långt då men samtidigt anser jag att det bästa sättet är att jobba sig upp.
Jag är rädd för framtiden, jag har ingen som helt aning om vad jag vill bli... Ingen alls! Och då undrar jag vad händer med mig? Jag har levt med mina föräldrar och fått allt jag pekat på. Jag fick mitt första jobb som fjorton år och har jobbat sen dess. Jag gillar att vara självständig och inte be mina föräldrar om pengar. Jag gillar att ha mina och känna att jag inte är beroende av någon!
Jag vill i framtiden lyckas som egen företagare. Men sen vad för egen företagare jag vill vara, vad jag vill ha för eget företag är en annan sak.
Jag tror på mig själv, självklart så tappar man tron ibland när folk klankar ner på en eller "krossar" en drömmar om framtidsplaner som man har.
Men jag är en sån som kämpar, och som inte ger upp bara sådär. Jag är en sån som vill, lyckas jag inte första gången ja då lyckas jag kanske andra gången?
Jag har ändå ganska mycket andra i min ålder inte har, och jag har gjort och gått igenom mycket andra inte har.
Jag har sen barnsben haft drömmar om att jag ska bli något "stort", och med stort menar jag inte världskänd utan då menar jag att vara på ett högre plan i affärslivet.
Jag har haft de drömmarna sen liten, har de fortfarande och jag tror faktiskt att jag en dag kommer att lyckas. Jag är en sådan person som verkligen strävar efter lite bättre. Bra duger inte för mig, jag nöjer mig inte med vad som helst... Jag tänker "man kan alltid bli bättre". Jag kämpar & kämpar.
Nu är jag bra & jag ska bli bäst. Jag tror på att jag kommer att lyckas i livet. Jag tror på drömmar. Och jag ger inte upp. Jag inväntar studenten bara sen får vi se var jag hamnar!
Kommentarer
Trackback