Live it, love it

Nu är man hemma igen i Sverige. Det känns ganska surt. Har haft en underbar vecka! Jag kunde inte ens föreställa mig en bättre. Jag var ganska rädd innan jag åkte med tanke på att vi inte setts på en och en halv månad och den här distansen. Så jag ville inte hoppas på för mycket ändå och fantisera för mycket, jag tänkte bara "Okej! nu ska jag ner och hälsa på honom, det ska bli kul & skönt" Sen ville jag inte tänka mer än så.

Gick upp fem på morgonen, packade det sista och sen körde pappa mig till tågstationen där jag tog tåget till arlanda. Smidigt och bra må jag säga er! Jag hade fjärilar i magen ända sen jag vaknade den dagen. Hade så ont i magen och var illamående! Resan ner till Chamonix gick jättebra faktiskt!
Calle trodde jag skulle komma till honom runt sju - jag ljög lite där för honom. Var i Chamonix runt fyra. Hugo Calles kompis och Freddie mötte mig och gick med mig sen till Calles lägenhet. Calle delar lägenhet med en kille som också heter Carl. Carl sprang ut med nyckeln till deras lägenhet så att vi kunde komma in. Satt i lägenheten en stund med hugo och freddie sen drog de för de skulle äta och jag var alldeles själv i lägenheten. Jag var så nervös så jag var tvungen att lägga mig ner och ta djupa andetag!
La mig i Calles säng och låg och tänkte där, det var första gången jag tänkte på hur han skulle reagera när han såg mig. Calle hade lektion till 17:35 och de sista tio minuterna kändes som evigheter för mig!
Men när han väl kom in i lägenheten så satt jag i hans rum på hans säng och jag såg honom gå förbi rummet in till köket. Han såg dock inte mig. Jag tänkte ska jag gå efter honom och krama honom bakifrån eller ska jag vänta? Precis när jag tänkte det så kommer han tillbaka och ska gå in i rummet och så får han syn på mig. Och killen blir helt chockad. Han säger INGENTING. Han bara tar sig för huvudet och kollar. Han förstod inte någonting verkar det som. Jag log en lång stund innan jag fick fram ett hej. Ställde mig upp och gick fram till honom och gav honom en kram. Vi sa ingenting till varandra utan bara log och pussades.
Vi behövde inte säga något utan pussarna sa allt!
Det var en obeskrivlig känsla att vara i hans armar igen.
Resten av kvällen tog vi det bara lungt, calle visade mig stan. Jättemysig stad. Jag älskar den! Åh vad skönt det var att äntligen vara där nere med honom !

Andra dagen kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde. Vi sov länge, satt i skolan och fixade med bank och grejer. Fick träffa lite av hans vänner. Jätte trevliga människor! På kvällen lagade vi mat med Carl & Hanna. Hade en mysig middag! Tror det blev en filmkväll sen hos Hanna och hennes rumskompisar!

Nästa dag tog Calle med mig upp till Aiguille du Midi. Typ 4000 m upp i luften! Man mådde ju illa pga den höga höjden men den dagen glömmer jag aldrig! Vi satt och fika på ett café där uppe och såg ut över alperna. Det var så himla fint! En otrolig utsikt, en otrolig pojkvän och otroligt fint väder. Det kunde inte bli bättre! Efter fikan gick vi ut på terassen och bara njöt av allt. Som sagt utsikten var helt fantastisk, eller är*
Calle förklarade sina känslor för mig däruppe och det glömmer jag aldrig! Jag var världens lyckligaste då. Världens! Sån lycka! Jag kände att det här är nog änden på min fantasi - det kan inte bli bättre änsåhär! Stå där, solen skiner, blå himmel, alperna runtomkring, en underbar pojkvän som håller om en och säger hur han känner för mig. Det är oslagbart! Det finaste någon gjort för mig, första gången jag blev knäsvag tror jag. Nu vet jag att det inte är bara ett uttryck, utan att man faktiskt kan vara så kär i någon och att den personen kan få en alldeles skakig av lycka! Jag bara blundade, andades in den kalla luften och kände att lyckligare än såhär blir jag inte!
När vi kom ner på marken igen berättade Calle att han hade bokat bord på en restaurang, en "sen alla hjärtans dag middag" som vi skulle på senare på kvällen. Alltså, den killen är helt otrolig. Att han tänkte på det. Jag har slut på ord, jag finner inte ord för hur fin och bra han är.
Det blev en tre rätters middag. Super god mat & gott vin ! En lång och jätte, jättemysig middag! Jag bara satt och tittade på min fina pojkvän, kunde inte sluta le. Så otroligt glad & så otroligt tacksam är jag för att han är min! Ord kan inte beskriva honom.
Efter middagen gick vi hem och där var det fullt ös. Folk satt och förfestade där. En rolig kväll som slutade på Monkey bar. Calle och jag gick inte vidare med resten av gänget utan gick hem sen vid två.

Lördagen var det dags för skidåkning - inga kommentarer!
På kvällen blev det käk på restaurang igen och sen fest igen,  det blev South Bar och sist La Garage. Bara jag & Calle som var på La Garage- jag hade inget emot det ;) Vi var nog där till fyra - fem sen hem & sova.
Söndag -  vi var helt slut efter fre & lördag. Hur sega som helst. Det blev skidåkning iallafall. Calle fick absolut inte åka med mig! Jag skulle åka själv! Haha. Jag åkte nog två tre gånger. Haha. Men herregud . Det är verkligen inte som i Sverige i fjällen att om du nu skulle få rejäl fart och inte är en jävel på bromsa så blir du ändå stoppad av en massa träd. Här, kan du inte bromsa ja då åker du fan ut över ett stup. Haha, det tog mig nästan en timma att komma ner för en backe. En "snäll" backe som Calle kallade det för. Konstigt att den är snäll för honom som åker Off pist. Yeye. Mitt mål är att bli bra på skidor! För jag gillar alperna!

Måndag var det dåligt väder så det blev ingen skidåkning - " HOOOW BAD " ;) ... men jag avr ju även helt slut i bena & låren. Hade världens träningsvärk, kunde knappt stå på mina ben! Calle väckte mig halv nio på morgonen "Älskling ska vi åka skidor idag?"
"Vad är det för väder?" frågade jag honom
"Samma som igår, lite dåligare"
Så kände jag på mina ben också ... "Näe ingen åkning idag" Så fortsatte jag sova. Haha.
De två sista dagarna var lite jobbiga, för båda tänkte på att snart skulle jag åka igen. Måndag blev det chicken wings,öl & nacho kväll med hela gänget från skolan typ. Mycket trevligt. "SOFT" ;)
Natten fortsatte sen på La cantina.

Tisdag dagen innan jag skulle åka, så passade jag och calle bara på att vara vi två. Vi fikade på ett café och kollade resor samtidigt. Kollade även jobb & studier i Paris. Vi är lite sugna på Paris!
Efter den långa fikastunden så blev det mat shopping. Eftermiddagen gick ganska sakta & det kändes så bra! Men kvällen gick fort! .. Vi lagade mat senare på kvällen, drack vin och myste en sista kväll tillsammans.

Onsdag morgon var tung. Inga glada miner. Båda var bara tysta. Usch blir så ledsen så fort jag tänker på gårdagen. Det gör så ont att tänka tillbaka på veckan och veta att han nu är där nere själv och att jag inte kan vara med honom. Jag tror inte någon förstår hur mycket jag tycker om honom! Tror inte någon förstår den här kärleken. Det känns som något väldigt speciellt. Inget vanligt. Jag saknar hans närhet så himla mycket. Det var sjuuukt jobbigt att säga hejdå till varann. När jag var påväg ut från Chamonix kollade jag bak och log. Log fast jag var ledsen, log för att jag hade haft en så underbart fin och lyckad vecka och för att det var en dag närmare tills vi ses igen!

Den här resan gav oss mycket! Vi har insett ett och annat. Och den här resan är bra för oss, även fast den alltid inte är så rolig. Att vara ifrån varandra, men det känns skönt nu att veta var man har varandra och hur man känner för varandra. Jag kan säga såhär att jag aldrig varit mer säker på någons känslor. För det är jobbigt med distans förhållanden man tänker sjuka tankar ibland "Tänk om han det, tänk om han det" och man känner sig ibland osäker på om han verkligen tycker om en.
Men nu, efter den här veckan så finns det inga tvivel jag är inte ens 100% säker på hur han känner för mig för det känns som att 100% är för lite. Jag är mer än 100% säker! Jag har aldrig varit såhär säker på någons känslor, ALDRIG i hela mitt liv! Jag vet vad han känner & jag vet vad jag känner och jag vet att vi klarar det här! Den här kärleken jag känner för honom, har inget slut!
Jag är mer kär nu än vad jag var innan han åkte i januari. Jag är kär mer än någonsing. Mina känslor har bara blivit starkare för Calle.
Mitt hjärta slår så hårt för honom! Finns ingen annan för mig ! Du är det finaste jag vet !

Jag är så, så tacksam för den här veckan! Jag känner en sådan kärlek inför honom!

hej då älskling. vi ses snart igen,  jag väntar på dig här <3