Live it, love it

Gårdagen spenderades inte hemma. Och det var ju bra det, hade inte varit bra för mig med tanke på att Calle åkte igår...
Det var jättejobbigt att säga hejdå, jobbigare än vad jag trodde. Jag kände mig helt tom inombords, kändes verkligen som att en del av mig togs ifrån.. Känslan går inte att beskriva. Tårarna bara rann & rann, utan att jag ville. det gick inte att hålla emot. Hans flyg gick 11:00, och när jag kollade på klockan och såg att den var 11:02 högg det till i hjärtat. För då var han ju inte här längre.
Det kändes galet tomt, allt känns så tomt och bara värdelöst. Jag fick öppna på fiket igår, och det var så jobbigt för calle var det enda som var i mitt huvud & ögonen bara fylldes med tårar. Stod inne i köket och försökte få det att sluta försökte tänka på annat och lika fort som tårarna försvann så kom de igen.
Jobbigast var ändå när mobilen ringde och det stod Calle, tvekade nästan-skulle jag svara eller inte. Höra hans röst gjorde så ont och det enda jag fick fram var : ja du.. ja du... fick kämpa emot tårarna när jag skulle säga jag saknar dig,. Hmm, hela dan var bara skit. Slutade jobbet elva och då åkte jag till Stockholm med mina kusiner, gick runt och kollade i affärer och så. Köpte linne, tights, lite hårsaker och så..
Jag var i min egna värld, i min & hans värld. Gick knappt att få kontakt med mig, hörde inte när folk pratade med mig..

Så fort jag kom hem bytte jag om och åkte iväg till niklas med jossan och belma. Satt där med Niklas kompisar. Följde med Belma hem sen & det blev en lång pratstund i sängen. . .
De fick mig att skratta :)
Skönt att komma bort och bara göra saker som får en att inte tänka på allt det jobbiga. Att min pojkvän är hela Europa ifrån mig... Usch. Jag har nog inte varit med om något jobbigare.

Jag tycker om honom så galet mycket, jag börjar vänja mig men det är jobbigt att vara utan honom. Att andra får vara med honom men inte jag. Att andra får se honom men inte jag.. Det är jobbigt.
Går inte en sekund utan att jag tänker på honom & saknar honom så hjärtat håller på att spricka, gråten sitter i halsen. Men jag ska vara stark ..
Anela var världens gulligaste, hon var den första som fick mig att le på hela dagen pga hennes sms. ;

"Tur att jag lyckats med en god gärning idag iallafall ;) och som jag själv brukar säga, livet är som en alladinask. Ibland är livet ljust, ibland mörkt. Idag får du äta den där äckliga romrussin som ingen gillar. Men snart kommer allt kännas lite bättre och enklare och då kan du ta del av cocoscolan (som för övrigt är min favorit) och höstnougaten. Men när Calle kommer hem, ja då får du den där speciella och unika biten, den vita pralinen ;) Jag vet jag är sjuk i huvudet och förknippar allt med choklad!"

it ain't easy without you