Har vi kommit dit också

Häromdan skulle jag hämta min bror. Och han har börjat på Vasaskolan där jag gick en gång i tiden. Och han har en fröken som jag också hade. Och det kändes så sjukt för det var tolv år sen jag gick där! I förskolan. Från att ha varit så liten till att vara arton år. Den fröken har tagit hand om mig och nu kommer jag och ska hämta min lillebror. Förstår ni?
Tiden går så sjukt fort, och jag kan tänka mig att det är konstigt och kul att se mig nu och alla andra som "vuxna".

En av de som får vara med i denna "utveckling" är min mamma. (och pappa såklart) Undrar hur det är för henne att se mig nu som en stor flicka? Från att ha hållit mig i sin famn några sekunder gammal till att sitta med mig och prata om killar och allt annat. Hon har ju varit med mig dessa arton år, sett mig växa upp. Jag var en liten klutt för några år, åkte rutschekana, lärde mig cykla, räkna, läsa, leka med barbie, älska spice girls... Hon har varit med om så mycket med mig. Tänk liksom från att köra mig i en barnvagn till att vara smakråd för min utgång. I lördags när jag skulle ut satt hon på min säng och valde ut kläder med mig som jag skulle ha på mig. Jag bytte om hundra gånger, och hon var såå söt. För hon visste varför jag hade sådan beslutsångest. Sen när jag skulle ut önska hon mig lycka till. Att vi har kommit dit också, för några år sen såg hon mig ramla och skrapa upp knät nu ser hon mig gå ner för trapporna i mina pumps festklädd, nervös & glad - redo för utgång. Sen igår låg vi i hennes säng kramades och jag berättade om min kväll för henne. Och hon var jätteintresserad och ville veta allt! Det är en riktig mor&dotter relation, hon är så söt mamma lilla (:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback