Live it, love it

Måndag idag, va i skolan till elva sen gick jag hem. Min förkylning går aldrig över! Har varit sjuk i tre månader nu, det började med halsen först, sen hosta, sen halsen igen, sen förkyld, hosta,hosta. Går aldrig över. Kom hem, käkade lunch med mamma&pappa. Efter lunchen lade jag mig i systers säng och skulle läsa ut boken som vi har fått i läxa i Engelskan. Vi fick uppgiften för två månader sen, hitta en engelsk bok och sen skriva någon uppsats, alltså vi hade två månader på oss att läsa boken, och jag såklart börjar två dar innan uppsatsen ska va inne. Tur för mig att den va jävligt bra! Läste ut hela-(nästan, läste 220 sidor av 230) igår, hade bara 10 sidor kvar idag. Jag hann inte ens en sida när jag låg i sängen, somnade på en gång. Vaknade halv fyra! Kuul Enna, kunde ha fått en massa gjort de två timmarna! Gick ner till pappa tvingade honom åka med mig ner till stan och köpa godis. "Du kommer bli tjock som jag" säger han då och klappar sig på magen och tittar på min. Men jaha då får jag väl bli det då ;) man måste få på sig lite extra skinn när vintern är på ingång ;) haha, men efter han sa det där var jag tvungen att gå till syster, dra upp tröjan och fråga : "Belma är jag tjock?" Haha som tur var fick jag ett nej ;) Men hursomhelst, godiset var gott ;)
När vi kom hem skulle jag sätta mig och läsa ut boken, så ringer mobilen. Min kusin- hon grät. Hennes kille har åkt hem(a la Belgia) "Han kommer bli min man, jag känner bara på mig det". Jag däremot kan inte sen henne som fru, okej om nåt år, men nu NOWAY. Hon är 21. Men jag hoppas han blir det, bästa killen hon haft om ni frågar mig och så är han very goodlooking. Håller tummarna för er!
Jag brukar tänka, om 7 år då är jag 24 och då kanske jag är gift. Då kommer mitt liv som ungdom va över. Kommer aldrig va sjutton igen, gå på hemmafester, va med tjejkompisarna. Jo självklart kommer jag det, men det kommer nte va då som det är nu. Allting är så vuxet då, ser fram emot det såklart, men samtidigt är det lite läskigt, att man sakta släpper taget om sin ungdom, om sitt tonårsliv. Man går sakta mot vuxetlivet, familj, villa, bil(ar), hund. Haha, typiskt Svenssonliv, nejnej, vill inte leva Svennsonliv, det låter så tråkigt. Menmen, ni kanske tycker jag är knäpp, men någonstans därute är min blivande man, hehe. Undrar vad han gör just nu, ute med sina kompisar kanske, sitter vid datorn, tränar, på bio, pluggar, duschar whatever.  Nåt gör han säkert... Jag själv sitter här och skriver om honom.
Läste ut boken efter telefonsamtalet med kära kusin, den va mycket bra boken. A walk to remember. Tror film finns också, för på nåt sätt visste jag hur boken skulle sluta och jag fick hela tiden upp bilder från typ filmen. Har sett den, vet det, men då för länge,länge sen. 
Nu ska jag fortsätta med plugget. Tack Europaskolan för att ni förgyller min vardag med en sjukt massa plugg, ett pluggfyllt liv. Surt!

So long!